En krönika om rättigheter, samhälle och lag

Att vara utsatt – en krönika om rättigheter, samhälle och lag

Om kvinnor, barn och ungdomars kamp för trygghet och rättvisa

Ibland känns det som att samhället står och stampar, att vi tar två steg fram och ett tillbaka när det gäller att skydda våra mest utsatta. Det sägs att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men det betyder inte att alla, oavsett kön eller ålder, alltid får den skydd de har rätt till. Det blir tydligt när man ser på situationen för kvinnor, barn och ungdomar – de som ofta är de mest sårbara i vårt samhälle.

Vad säger lagen?

Lagen är tydlig, åtminstone på pappret. Brottsbalken, Socialtjänstlagen och Barnkonventionen (numera svensk lag) ger ett robust skydd för barn och unga – och förstärker skyddet för kvinnor som utsätts för våld och övergrepp. En grundläggande princip är att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet. Myndigheter, domstolar och socialtjänst har ett tungt ansvar att agera när ett barn far illa. Samtidigt finns det särskilda regler om kvinnofrid, sexuella övergrepp, och våld i nära relationer som ska underlätta för kvinnor att få rättvisa, skydd och stöd.

Men mellan lagens bokstav och verklighetens praktik kan det finnas oceaner av skillnad. Det hjälper inte alltid att en rättighet finns om ingen ser när något händer, eller om den som är utsatt inte vågar eller kan berätta.

Att vara kvinna – mellan raderna i lagen

Kvinnor som utsätts för våld i hemmet har teoretiskt starkt skydd. Det finns kvinnofridsbrott, kontaktförbud och skyddade boenden. Men för att lagen ska ge skydd krävs det ofta att brottet anmäls, att någon orkar berätta, att bevis kan samlas in och att rättsväsendet faktiskt prioriterar ärendet. Där brister det fortfarande för många. Rättegångar kan dra ut på tiden, och förövare döms kanske inte alltid till fängelse. Känslan av att stå ensam mot systemet är dessvärre fortfarande en verklighet för många kvinnor.

Barn och ungdomar – skyddade men ändå utsatta

Barn har rätt att växa upp utan våld, övergrepp eller försummelse. Skolor och socialtjänsten är skyldiga att agera vid misstanke om att något är fel. Det finns anmälningsplikt för yrkesverksamma, och barn får numera höras i rättsliga processer på ett mer respektfullt sätt än förr. Men verkligheten är att många barn fortfarande lever i tystnad. Rädsla, lojalitet med föräldrar eller brist på kunskap om sina rättigheter gör att barn inte alltid får den hjälp de behöver. Ungdomar som hamnar snett riskerar dessutom att stigmatiseras istället för att få stöd.

Vad återstår att göra?

Lagen ger ramar – men det är vi som fyller dem med innehåll. Det krävs mod att lyssna, att våga fråga om någon verkar må dåligt, och att ta orosanmälningar på allvar. Förändring sker inte bara i lagboken, utan varje gång vi ser den utsatta och väljer att inte titta bort.

Kanske är det rent av som man säger: "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" – eller för att skydda någon som är svag. Det handlar om att ta sitt ansvar som medmänniska. För om lagen står för rättvisa, så är det vi som står för värmen, omtanken och civilkuraget.

Så nästa gång du ser någon som verkar behöva hjälp – glöm inte att lagen är på deras sida. Och du kan göra skillnad. Det är så vi tillsammans bygger det samhälle vi vill ha, där utsatthet inte blir en livsdom, utan en situation vi tillsammans kan förändra.

BKRO NOVA - NOVA Kvinna - NOVA Barn

Andra inlägg

• Att leva som barn och ung i en utsatt livssituation
• B K R O Barn blir NOVA Barn och ungdom